Utflykter/referat 2011

Utflykter/referat 2011

Söndagen 4 december – Promenad i Alnarpsparken och Jullunch

Det var åter dags för adventspromenad med efterföljande jullunch för styrelse, funktionärer och programutdelare. I år var vi 16 som samlades på parkeringsplatsen intill järnvägen vid Alnarps västerskog vid halvelvatiden. Molnen hade lättat, men det blåste fortfarande kraftigt så vi höll oss i lä av träden så gott det gick under vår vandring genom parken på spaning efter ugglor, medan Lars-Göran berättade om olika trädarter vi passerade. Fågellivet var ganska sparsamt och några ugglor lyckades vi inte se utan fick nöja oss med några rödvingetrastar.

Efter Alnarpsparken tog vi en kort tur ner till stranden nedanför Blå Caféet, där vi kunde beskåda stormens härjningar (se bild). Lars-Göran hade ställt upp tubkikaren i lä bakom en gles buske och många av oss hade därför turen att få se en havssula elegant segla i den kraftiga blåsten lång ut över havet.

Vi avslutade traditionellt med jullunch på Blå Caféet, då Lars-Göran gav en kort redogörelse för styrelsearbetet under året och passade på att tacka alla för goda insatser.

 

Vandring längs Höjeå 13/11

Vi var29st som startade vår vandring från Värpinge på söndagsmorgonen.Tyvärr var fel tid angiven i några tidningar så Ingvar fick rycka ut och hämta folk först i Bjärred och sen i Lomma. Det var perfekt vandringsväder, alldeles lugnt, 5-6 gr, och solen försökte bryta igenom molnen.Lite av spänningen var borta eftersom tjur och kor var intagna för vintern. De hade dock lämnat spår efter sig. Det var djupa hål i den blöta marken, vilket inte gillades av alla.Snart dök det upp harar, rådjur och många fasaner.Så var det dags för en välkommen fika. Vi hade redan sett fjällvråk, ormvråk, tornfalk, skogsduva, ringduva gråsiska mfl. Nu närmade vi oss Kanikdammen. En stor flock med bläsänder flög upp, sen kom ljungpipare, kanadagäss, krickor osv. Totalt såg vi över 30 olika arter. Av växter såg vi tex stinknäva och baldersbrå.Dags för nästa fikapaus som blev vid golfbanan och sen bar det av mot Lomma kyrka och busstationen. Deltagarna var nöjda med dagen och efterlyste flera vandringar.

Söndagen 9 oktober – Falsterbo

Vi var bara tre deltagare som strax före 9 vandrade ut mot Nabben, denna vackra oktobermorgon. Redan tidigt märkte vi att vindarna inte var optimala för ett bra småfågelsträck, men trots det fick vi se och höra en hel del småfåglar som sträckte ut ganska högt i skyn. Hela tiden jagade sparvhökar förbi både högt och lågt. Vi fick också se en jorduggla som med stela vingslag jagade över buskvegetationen och en pilgrimsfalk som mera målmedvetet sträckte ut över Måkläppen. Hela tiden såg vi sträck av ejder, vitkindade gäss, kråkfåglar och ringduvor. Efter någon timma såg vi det första lite större skruven av glador glida ut över Nabben. Vi hade också sett stora vråkskruvar långt borta, troligen över Skanör, men här över Nabben sträckte endast enstaka orm- och fjällvråkar ut. Vi såg också en ung blåhök eller var det stäpphök? L-G var inte helt säker. Plötsligt höjdes rösterna bland skådarna, nån hade sett en praktejder i ett av ejdersträcken. Trots att vi spanade intensivt lyckades vi inte se den. Efter Henriks tredje fika var det så dags att flytta oss närmare Skanör och vråkarna. På vägen dit fick vi också syn på dagen enda örn, en ung kungsörn.

Sen vi installerat oss i en kohage på Skanörs vång kunde vi snart förstå varför oktober är vråkarnas månad. Hela tiden såg vi nya skruvar dyka upp vid horisonten och strax sträckte dom fram över oss och vi såg nog lika många fjällvråkar och glador som ormvråkar. Vi såg också en hel del småfåglar som dubbeltrast och trädlärka. När vi strax efter ett – och sen vi fikat ytterligare en gång – avslutade exkursionen var vi alla nöjda och vissa även lite trötta.

Totalt hade vi då sett 63 arter, bl.a. 50 fjällvråkar och 60 glador.

DEN GODA SKOLMATEN – 13 oktober

Den goda skolmaten
På inspirationsmötet för DEN GODA SKOLMATEN den 13 oktober samlades 12 stycken i Kommunhuset. Det var tre anställda inom kommunen, en politiker och åtta medlemmar från föreningen.
Med Karin Sahlström från SNF som föredragshållare fick vi höra hur maten vi äter faktiskt tär hårt på vår miljö, både genom markbehov och utsläpp till luften. Boskap bidrar med metangas, som är en växthusgas. Fossilförbränning i jordbruket och vid transporter av maten bidrar också till uppvärmningen av vårt jordklot.
För att minimera problemen visade Karin på skolor i Sverige som hade gjort olika insatser utan att det blir dyrare mat. Det handlar t ex om att ändra lite på matsedeln så att mängden kött minskar något (=liten besparing) samtidigt som ekologiska varor införs (=liten fördyring). Kött är största boven på tallriken när det gäller klimatpåverkan. Genom att välja ekologiskt sprids inga gifter i naturen. Dessutom utnyttjas djurens spillning bättre då konstgödsel inte används på ekologiska gårdar.
På slutet diskuterades hur Lomma kommuns skolor ska komma igång med detta. Det kändes då naturligt att berörd personal får en utbildning i ämnet (en kväll som denna räcker inte). Föreningen ska försöka gå vidare med en skrivelse där vi påpekar både det akuta problemet med klimatet samt att den nya generationen måste bli medveten om problemen. Det är lättare att få nästa generation att förstå problemen om man börjar tidigt.

Torsdag 22 september – Löddesnäs

Vi var fem som mötte upp vid Löddesnäs parkering. Just när gänget från Lomma anlände visade sig en brun kärrhökshona över vassruggarna mot ån. Var det möjligen samma hona som vi såg i våras, och också då precis när gänget från Lomma anlände, fast nu på väg mot syd? Något svar lär vi inte få, men ett lustigt sammanträffande kan det tyckas.

Efter flera dagar med molntäckt himmel hade vi nu strålande sol, men en kraftig västlig vind.

I sakta mak tog vi oss ut mot fågeltornet och skrämde upp en liten flock starar. Några piplärkor som trotsade blåsten var nästan det enda vi såg av småfåglar, däremot såg vi plogar av gäss – både grågäss och vitkindade – och stora flockar av änder. Uppifrån tornet upptäckte vi också, bakom en flock med kor, två gråhägrar som kurade i blåsten.

Någon större nytta hade vi inte av tubkikarna då hela tornet skakade i blåsten, men vi lyckades ändå identifiera några sothöns och viggar ute på Lödde å.

Det obligatoriska fikat intog vi på den mest vindpinade platsen, fikabordet längst väster ut där spången slutar. Det kändes skönt att värma händerna kring en mugg med varmt kaffe.

Efter fikat avslutade vi utflykten, nöjda med att det i varje fall inte regnade. Vi hade sett tjugoen fågelarter!

Söndagen 18 september – Matsvamp i Vombs fure

Tillsammans med vår kunniga guide Eva-Lou Gustafsson samlades vi i Vombs fure för att lära oss känna igen ätliga och goda matsvampar.Vi fann olika sorters sopper, bl.a smörsopp, björksopp,aspsopp, lärksopp och björksopp. Kremlor tickor och skivlingar fanns det gott om. Vi hittade också några kantareller,
vårtöra och vårtig röksvamp.Rodnande och stolt fjällskivling fick vi lära oss hur man skiljer på. Dagens roligaste fynd var utan tvekan en stor blomkålssvamp. Hoppas den smakade gott.

Torsdag 18/8 – Gamla träd i Alnarpsparken

Hur gamla kan träd bli? Med den här frågan väckte Lars-Göran genast nyfikenheten bland deltagarna, som kom för en guidad tur med fokus på träd i Alnarpsparken.

Alnarp bjuder på en unik variation av träd och buskar, ca 3000 olika arter. Vi fick höra att ekarna framför slottet beräknas vara omkring 300 år gamla, och trots ganska lika i ålder är de mycket olika i omfång. I östra parkområdet växer högväxta bokar som hör till de högsta träden i parken. Men allra högst är nog Metasequoian på ca 25 m och med nära 1,5m diameter i brösthöjd. Alldeles intill denna växer en jämngammal, 80-årig rödbladig japansk dvärglönn, som bara är någon meter hög och sådär max 15 cm i stamtjocklek! Ja, nog kan man förundras! Bland mycket annat visade Lars-Göran också på en Magnolia (M. soulangiana) planterad 1877, och som räknas som landets äldsta Magnolia.

Gruppen på 15 personer avslutade den ovanligt vackra augustikvällen med fika, och vi kände oss mycket nöjda med allt nytt vi fått veta av vår kunnige guide!

Lördag 6/8 – Slåtter i Domedejla mosse

Vi var sex som deltog i årets slåtter på Domedejla, ett engagemang som också uppmärksammats av Sydsvenskan med en reporter och en fotograf (se artikel i Sydsvenskan del C den 7 augusti), denna soliga förmiddag.

Som vanligt började vi med en snabbinventering av floran och konstaterade att både fackelblomster och Johannesört blommade rikligt och att beståndet av frossört brett ut sig. Ännu dominerade dock älggräs och kirskål. Vi hittade två nya ogräs – trampört och kanadabinka. Totalt prickade vi av 26 arter innan liandet satte ett naturligt slut på inventeringen.

Liandet, räfsandet och bortforslandet av gräset gick geswint, så efter två timmars arbete unnade vi oss en kort fruktstund och fikapaus. Arbetet fortsatte sen ytterligare i en timma då vi nöjda tittade ut över den nyslagna ängen.

Trots det intensiva arbetet hade vi hunnit beundra ett antal sländor som dansade fram över ängen och en salamander, som Lars-Göran stolt visade upp (se bild).

Söndagen 19 juni, 2011 – De vilda blommornas dag

Rykten om regn hade nog inte avskräckt många för vi var fler än 50 personer som mötte upp vid Habo Gård denna härliga försommardag. Vi hälsades välkomna av ordföranden i Naturskyddsföreningen i Lomma-Bjärred, Lars-Göran Lillvik, som sen lämnade ordet till Roland Svensson från Sveriges Botaniska Förening. Roland gav en kort introduktion till detta evenemang, som nu pågått i tio år och som arrangeras på ca 200 platser runt om i Sverige. Vandringar sker också samma dag i Danmark, Norge, Finland och på Island, Färöarna och Grönland.

Roland började med att berätta om essäsamlingen ”Se blomman” av Kerstin Ekman och Gunnar Eriksson, som delvis kan ses som en hyllning till våra blomstervandringar. Strax började dock examinerandet och som vanligt hade Roland gjort sin läxa bra och drog fram dagens första växt, malörtsambrosia, ur en medhavd plastpåse. Vi fick reda på att den var allergiframkallande, dock inte bladen, som skickades runt, utan blommorna som kommer på sensommaren. I påsen tog han också fram ett nattglim som förvarats mörkt för att vi skulle kunna se de utslagna blommorna, som slår ihop sig under dagen och öppnar sig på natten.

Efter detta övergick vi till vilda blommor i vår omedelbara närhet och började med ”ogräs” i en gräsmatta och snabbt fylldes anteckningsboken med grässorter, klöver, nävor och mycket annat. Vi fick lära oss att Jungfrukam (Aphanes arvensis) är ett ovanligt ogräs i gräsmattan. Efter ca 1½ timma hade vi förflyttat oss från gräsmattan, förbi en ogrästäckt jordhög i en gammal traktorskopa och upp på en jordvall översållad med vilda växter och lyssnat på Roland talandes både svenska och latin. Vi hade nu kommit upp i ca 50 arter och det var mera hjärnan än kroppen som behövde en fikapaus. Vi hade nu också lärt oss hur man kunde skilja mellan kamomill och baldersbrå genom att skära i blomställningen. Om det är ett hål under blomställningen är det kamomill!

Efter fikapausen fortsatte vi i sakta mak och efter ytterligare ca 1½ timma hade vi förflyttat oss nästan 100 meter och noterar ytterligare ett 40-tal växter så som cikoria, blåeld, oxtunga, gul sötväppling, revsmörblomma, taggsallat, sommargyllen och gulmåra. Vi hade också beundrat några ståtliga exemplar av den relativt sällsynta färgresedan (Reseda luteola) och den sällsynta ulltisteln (Onopordum acanthium). Roland hade nu nästan tappat rösten efter allt berättande så det var dags att avsluta, vilket gjordes med en varm applåd för Roland och hans inspirerande blomsterberättelser under vår långsamma vandring i strålande väder.


Skäralid – söndag 29:e Maj

Söndagen den 29:e maj var vi 7 st personer + 2 hundar som gav oss av till Skäralid. Nyckfullt väder men renet kom inte förrän vi hade gått 7.4km och var tillbaka vid bilarna.Första biten var lättgången , men sen var det sten, sten… och lite mera vildmarkslikt.. Vi fikade vid raststugan ”Liagården” Sen gick vi utmed dalsidan och förbi bl.a. Hjortsprånget. Vi såg eller hörde en hel del fåglar Bl. a. entita, knipa med ungar, svarthätta,trädpiplärka, rödhake för att nämna några.Av växter såg vi en hel del ormbunkar, valeriana, sårläka och myskmadra.Sårläkan är sällsynt.Bilden visar precis vilken trolsk stämning det var.

Förslåtter i Domedejla mosse – Lördagen 21/5

I år var vi fem deltagare som mötte upp för förslåtter av vår äng på Domedejla mosse denna härliga försommardag. Vi började med en snabbinventering av växterna och konstaterade snabbt att även i år var det kirskål och älggräs, som dominerade den kraftiga grönskan. Lundgröet som vi sådde in i höstas hade tagit sig en del, men utgjorde ännu inget effektivt hinder för kirskålen. Av de blommande växterna dominerade vitplister, humleblomster och hybriden mellan humleblomster och nejlikrot. Vi hittade också ett litet bestånd gullvivor, blommande stinknäva och småvänderot. När vi avslutade inventeringen hade vi noterat 28 arter.

Vi kom igång med slåttern och efter en dryg timmes intensivt arbete unnade vi oss en kort fikapaus då vi kunde njuta av lite fågelsång från svarthätta och törnsångare. Ett par tornseglare, för vissa av oss årets första, virvlade förbi över trädtopparna och en flock vitkindade gäss sträckte förbi på väg mot norr. Efter ytterligare en dryg timmas arbete hade vi fått nog och avslutade nöjda och varma arbetet.


Kvällsvandring i Salviken 19 maj

Trädgårdssångare hälsade oss välkomna när vi sammanstrålade vid Löddesborg. Vi var 20 personer som tog tillfället i akt att denna soliga
kväll njuta av vad naturen kan bjuda på av växter, djur och fåglar.Vandringen gick genom den lilla skogen mot stranden.Där fick vi se några
rådjur som nyfiket tittade tillbaka på oss och sedan samlade ihop sej till en flock med 13 djur. Ett par harar gnabbades på ängen och sedan
hoppade iväg.
Av de drygt 30 fågelarter som vi såg och hörde kan nämnas skärfläcka, större strandpipare rödbena,strandskata och småtärna.
Förutom trädgårdssångare såg vi också sånglärka, törnsångare, hämpling ängspiplärka sädesärla och gulärla.
Efter fikat vid bunkern vände vi hemåt och då upptäcktes vejde vid strandbrinken.
Alla var nöjda med kvällen och allt nytt som man får upptäcka och lära sej tack vare duktiga medlemmar som gärna delar med sej av sina kunskaper.

Torsdag 28 april – Habo Camping

April är en fantastisk tid – särskilt en skön vårkväll som denna! Vi var 19 pers. som njöt av fågellivet och grönskan! Till den gröna inramningen bidrog t.ex. redan utslagna björkar!

Vid alkärret strax efter parkeringen vid campingen kunde vi se den nyligen återställda vattensamlingen, som förhoppningsvis kommer att skapa en gynnsam miljö för grodorna, som här förr fanns i mängder! I kanterna ståtade fröställningar av kaveldun, och Lars-Göran berättade att de håriga frösamlingarna utgör bomaterial för pungmesen som finns i området.

En stor balsampoppel bjöd på väldoft, och L-G presenterade också en del andra Salix-arter intill, både i form av träd och buskage.

Totalt noterades 35 (minst!) fågelarter, de flesta i anslutning till dammen och strandremsan, och en bit ut i bukten syntes bl.a. ejder. En brun kärrhök var den enda rovfågel som dök upp, och det i följe av ett antal upphetsade sädesärlor!

Verkligen toppen var det med en fikapaus i lä vid strandkanten och med utblick över sundet med en efterhand alltmer rödtonad, nedgående sol vid öresundshorisonten!

Torsdag 31 mars – Löddesnäs

Vi var sju som trodde på rykten om vår. Just när gänget från Lomma anlände visade sig den första bruna kärrhöken, en hona, och strax en till och lite senare ytterligare en, men nu en hane. Tre nyanlända bruna kärrhökar redan efter några minuter, det lovade gott trodde vi. Det började regna lite lätt så vi skyndade ut mot tornet för att hinna spana av sandrevlarna om regnet skulle tillta. På vägen ut mot tornet såg vi några vipor i skyn och en stor flock vitkindade gäss som lyfte från andra sidan ån och från vassen hördes sävsparven.

Vid tornet hade vi sikt ut mot revlarna i öster och där såg vi stora flockar av strandskator, flera rödbenor och ett tiotal skärfläckor och en storspov. Ingvar hittade också den enda vårblomman, en knoppande nagelört. I ån såg vi också storskrak och över ängarna en ryttlande tornfalk.

Regnet började tillta så vi bestämde att göra en snabb tur ut över spången för att försöka hitta lite lä för fikapausen. På vägen ut hörde vi enkelbeckasinens tickande läte från vassen. När vi lämnat spången följde vi strandlinjen upp mot åmynningen och Lars-Göran visade oss två skärpiplärkor som hoppade kring i tångbankarna i sällskap med en sävsparv. Vi hittade lite lä under ett videsnår, där det också fanns ett fikabord. Regnet hade nu tilltagit ytterligare så vid intog en snabbfika huttrande i vårkylan. Lars-Göran såg en häger och kanske ytterligare några fåglar, men vi andra längtade hem till värmen så återtåget gick snabbt, trots att vi stannade till för att lyssna på en tappert sjungande sävsparv. Blöta och lite frusna avslutade vi utflykten vid ½8-tiden med att konstatera att det finns både dåligt väder och dåliga kläder.


Årsmöte den 17 mars

Om det var årsmötet, Helena Björn eller Atlasbergen som lockade mest vet jag inte, men inte mindre än 22 medlemmar deltog i mötet. Årsmötesförhandlingarna gick som vanligt gesvint sedan även mötesordföranden uppmärksammat att Henrik åter kommit med en ny dagordningslista.

Lars-Göran Lillvik omvaldes till föreningens ordförande. Omval blev det också för de flesta styrelseledamöter, suppleanter och övriga funktionärer, men också några nyval, nämligen Ingrid Ascard, Lennart Jönsson och Karin Snarf som nya i styrelsen och Mia Lundberg som valberedare.

Lars-Göran hälsade de nya i styrelsen extra välkomna, samtidigt som han tackade avgående styrelsemedlemmarna Elisabeth och Anette.

Mötet beviljade styrelsen ansvarsfrihet för det gångna förvaltningsåret, sedan dom hört revisorernas berättelse. Lars-Göran gav också en kort presentation av föreningens arbete.

Efter årsmötet fick vi höra Helena Björn på ett inspirerat sätt redogjorde för kommunens miljöarbete och med berättigad stolthet visade hon upp de utmärkta dokumentationer som finns över kommunens Naturmiljöprogram och en ny skrift över Utflyktsmål i kommunen.

Helena avtackades med blommor och varma applåder sedan hon även galant svarat på alla frågor från de engagerade åhörarna.

Nu bjöd föreningen på fika innan det var dags för Lars-Göran att berätta om sin resa till Atlasbergen förra hösten. Vi fick en kort historik över Marockos historia varpå han tog oss med på sin vandring över Atlasbergen och vi fick se hisnande utsikter, laståsnor, kräldjur, blommor, fåglar, getter, hästar och kameler och mycket, mycket mer. Allt naturligtvis till Lars-Görans livfulla beskrivningar. Här ingick också berättelsen då dimman underlättade klättringen för de nervsvaga. Även Lars-Göran fick en bukett blommor!

Strax efter halv nio lämnade vi nöjda Strandkyrkan efter en lyckad kväll.

 

Lördagen den 5 mars. Holkrensning i Alnarpsparken.

Dax för den årligen återkommande rensningen av fågelholkar i Alnarpsparken.
19 holkar kollades och rensades från bobalar av mossa och kvistar. Små fjädrar i ett par av holkarna
tyder på att grönfink och gärdsmyg varit på besök.En ny holk sattas upp.
Under vår vandring fick vi bl a se några domherrar, grönfink och sånglärka. Vårens första?

Söndagen 8 februari – Fyledalen

Vi var 25 exkursionsdeltagare som strax före 10 klev ur bilarna i Fyledalen.

Det var bara lätta moln på en annars klarblå himmel och några minusgrader, men så fort vi klivit ur bilarna kände vi av den bitande vinden, så vi anade att vi hade en kylig vandring framför oss. Trots kylan hoppades vi på en fin örndag och efter bara några minuter hade Lars-Göran spanat in den första kungsörnen, en ungfågel med vackra vita vingteckningar och den vita stjärten med ett svart band längs ner. Utefter vägen hit hade vi spanat in flera glador och vråkar.

Vi började nu vår kyliga promenerade i sakta mak på vägen mot Lyckås. Vi konstaterade snabbt att det var tystare och färre småfåglar i rörelse i skogsområdet utefter vägen än vad vi var vana vid så här års, vilket vi skyllde på den stränga vintern som gjorde sig påmind också idag. Strax fick vi dock syn på lite rörelse i toppen av ett lärkträd och till slut hade vi räknat in sex korsnäbb av båda könen och en nötväcka och en ekorre ivrigt tuggande på lärkträdets nötter (inte frön utan nötter fick vi lära oss av Lars-Göran). Korpar såg och hörde vi vid flera tillfällen. I skogskanten strax före backen mot Lyckås hittade vi lite lä, där vi kunde inta vår fika. Från fikaplatsen spanade vi in några kronhjortar, en flock dovhjortar, ett vildsvin, några glador och vråkar, en flock på 17 korpar och ytterligare en kungsörn.

Hemfärden gick på mindre vägar via Lyckås, Ilstorps ängar och ett längre stopp vid Vombs ängar. Strax efter Lyckås såg vi ytterligare en ung kungsörn och vid ett vilthägn några vildsvin och dovhjortar. Även vid Vombs ängar fick vi känna av kylan medan vi spanade av gåsflockarna, mest grågås och sädgås, men också enstaka bläsgäss och vitkindade. En kungsörn skrämde upp de flesta gässen och till sist fick vi också se havsörnarna, tre stycken såg vi innan vi nöjda men vindpinade klev in i bilarna och avslutade dagen vid tvåtiden.

Dela

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *