Tisdagen den 18 november – Föredrag & bildvisning

Bi i bärnsten

Bi i bärnsten för 100 miljoner år sedan (t h) och tecknad rekonstruktion (tv).

Vi var 22 personer som mötte upp i Strandkyrkan för att lyssna på Bengt Nihlgård, professor emeritus och sekreterare i Ringsjöortens Biodlarförening tala om ”Honungsbiets biologi och de växter de utnyttjar”.

Det blev ett faktaspäckat föredrag, med många fina bilder och vi fick lära oss mycket. Att bin funnits på jorden i ca 125 miljoner år och utvecklats då växter som krävde insektspollinering började uppträda. Vi fick också se en bild (se nedan) på världens äldsta bi, ett bi som fångats i en bärnsten och åldersbestämts till 100 miljoner år.

Bara i Sverige har 290 arter av bin observerats och många av dessa är specialiserade på att pollinera en eller två växter, medan många och då speciellt honungsbina och också humlor pollinerar många växter. Det finns också många som parasiterar på andra bin, s.k. gökbin.

Bin är de viktigaste pollinatörerna av både vilda växter och odlade grödor och är därför ovärderliga för oss människor. Trots detta använder vi neonikotinoider, både som betningsmedel och bekämpningsmedel mot insekter, trots att det utgör ett dödligt gift också för många bin.

Vi fick också höra om munken broder Adam i klostret Buckfast i England, som i början av 1920-talet, sedan de flesta av klostrets bisamhällen dog på grund av parasitangrepp (Acarapis woodi), började avla fram mer motståndskraftiga honungsbin. Hans mångåriga arbete ledde fram till Buckfastbiet och drottningar av detta bi finns nu hos biodlare över nästan hela världen.

Bengt berättade sen om det fascinerande livet i ett bisamhälle och arbetsfördelningen mellan drottning, arbetsbin och drönare. Hur arbetsbiet genom sin dans kunde berätta om både riktning och avstånd till stora matförråd för de övriga arbetsbina.

Sen var det också en del om honung, drottninggelé, pollenkorn och annat matnyttigt som honungsbina producerade.

Nils avtackades med en blomma av föreningens ordförande Lars-Göran Lillvik och en varm applåd från auditoriet.

Vi avslutade nu med fika, då vi också fick tillfälle att provsmaka några honungssorter. De burkar som fanns till försäljning tog snabbt slut. Nöjda och betydligt klokare lämnade vi Strandkyrkan strax efter halv nio.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dela

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *