Utflykter/referat 2011

Söndagen 4 december – Promenad i Alnarpsparken och Jullunch

Efter Alnarpsparken tog vi en kort tur ner till stranden nedanför Blå Caféet, där vi kunde beskåda stormens härjningar (se bild). Lars-Göran hade ställt upp tubkikaren i lä bakom en gles buske och många av oss hade därför turen att få se en havssula elegant segla i den kraftiga blåsten lång ut över havet.

Vi avslutade traditionellt med jullunch på Blå Caféet, då Lars-Göran gav en kort redogörelse för styrelsearbetet under året och passade på att tacka alla för goda insatser.

Vandring längs Höjeå 13/11

Söndagen 9 oktober – Falsterbo

Vi var bara tre deltagare som strax före 9 vandrade ut mot Nabben, denna vackra oktobermorgon. Redan tidigt märkte vi att vindarna inte var optimala för ett bra småfågelsträck, men trots det fick vi se och höra en hel del småfåglar som sträckte ut ganska högt i skyn. Hela tiden jagade sparvhökar förbi både högt och lågt. Vi fick också se en jorduggla som med stela vingslag jagade över buskvegetationen och en pilgrimsfalk som mera målmedvetet sträckte ut över Måkläppen. Hela tiden såg vi sträck av ejder, vitkindade gäss, kråkfåglar och ringduvor. Efter någon timma såg vi det första lite större skruven av glador glida ut över Nabben. Vi hade också sett stora vråkskruvar långt borta, troligen över Skanör, men här över Nabben sträckte endast enstaka orm- och fjällvråkar ut. Vi såg också en ung blåhök eller var det stäpphök? L-G var inte helt säker. Plötsligt höjdes rösterna bland skådarna, nån hade sett en praktejder i ett av ejdersträcken. Trots att vi spanade intensivt lyckades vi inte se den. Efter Henriks tredje fika var det så dags att flytta oss närmare Skanör och vråkarna. På vägen dit fick vi också syn på dagen enda örn, en ung kungsörn.

Sen vi installerat oss i en kohage på Skanörs vång kunde vi snart förstå varför oktober är vråkarnas månad. Hela tiden såg vi nya skruvar dyka upp vid horisonten och strax sträckte dom fram över oss och vi såg nog lika många fjällvråkar och glador som ormvråkar. Vi såg också en hel del småfåglar som dubbeltrast och trädlärka. När vi strax efter ett – och sen vi fikat ytterligare en gång – avslutade exkursionen var vi alla nöjda och vissa även lite trötta.

Totalt hade vi då sett 63 arter, bl.a. 50 fjällvråkar och 60 glador.

DEN GODA SKOLMATEN – 13 oktober

Den goda skolmaten
På inspirationsmötet för DEN GODA SKOLMATEN den 13 oktober samlades 12 stycken i Kommunhuset. Det var tre anställda inom kommunen, en politiker och åtta medlemmar från föreningen.
Med Karin Sahlström från SNF som föredragshållare fick vi höra hur maten vi äter faktiskt tär hårt på vår miljö, både genom markbehov och utsläpp till luften. Boskap bidrar med metangas, som är en växthusgas. Fossilförbränning i jordbruket och vid transporter av maten bidrar också till uppvärmningen av vårt jordklot.
För att minimera problemen visade Karin på skolor i Sverige som hade gjort olika insatser utan att det blir dyrare mat. Det handlar t ex om att ändra lite på matsedeln så att mängden kött minskar något (=liten besparing) samtidigt som ekologiska varor införs (=liten fördyring). Kött är största boven på tallriken när det gäller klimatpåverkan. Genom att välja ekologiskt sprids inga gifter i naturen. Dessutom utnyttjas djurens spillning bättre då konstgödsel inte används på ekologiska gårdar.
På slutet diskuterades hur Lomma kommuns skolor ska komma igång med detta. Det kändes då naturligt att berörd personal får en utbildning i ämnet (en kväll som denna räcker inte). Föreningen ska försöka gå vidare med en skrivelse där vi påpekar både det akuta problemet med klimatet samt att den nya generationen måste bli medveten om problemen. Det är lättare att få nästa generation att förstå problemen om man börjar tidigt.

Torsdag 22 september – Löddesnäs

Efter flera dagar med molntäckt himmel hade vi nu strålande sol, men en kraftig västlig vind.

I sakta mak tog vi oss ut mot fågeltornet och skrämde upp en liten flock starar. Några piplärkor som trotsade blåsten var nästan det enda vi såg av småfåglar, däremot såg vi plogar av gäss – både grågäss och vitkindade – och stora flockar av änder. Uppifrån tornet upptäckte vi också, bakom en flock med kor, två gråhägrar som kurade i blåsten.

Någon större nytta hade vi inte av tubkikarna då hela tornet skakade i blåsten, men vi lyckades ändå identifiera några sothöns och viggar ute på Lödde å.

Det obligatoriska fikat intog vi på den mest vindpinade platsen, fikabordet längst väster ut där spången slutar. Det kändes skönt att värma händerna kring en mugg med varmt kaffe.

Efter fikat avslutade vi utflykten, nöjda med att det i varje fall inte regnade. Vi hade sett tjugoen fågelarter!

Söndagen 18 september – Matsvamp i Vombs fure

Torsdag 18/8 – Gamla träd i Alnarpsparken

Alnarp bjuder på en unik variation av träd och buskar, ca 3000 olika arter. Vi fick höra att ekarna framför slottet beräknas vara omkring 300 år gamla, och trots ganska lika i ålder är de mycket olika i omfång. I östra parkområdet växer högväxta bokar som hör till de högsta träden i parken. Men allra högst är nog Metasequoian på ca 25 m och med nära 1,5m diameter i brösthöjd. Alldeles intill denna växer en jämngammal, 80-årig rödbladig japansk dvärglönn, som bara är någon meter hög och sådär max 15 cm i stamtjocklek! Ja, nog kan man förundras! Bland mycket annat visade Lars-Göran också på en Magnolia (M. soulangiana) planterad 1877, och som räknas som landets äldsta Magnolia.

Gruppen på 15 personer avslutade den ovanligt vackra augustikvällen med fika, och vi kände oss mycket nöjda med allt nytt vi fått veta av vår kunnige guide!

Lördag 6/8 – Slåtter i Domedejla mosse

Som vanligt började vi med en snabbinventering av floran och konstaterade att både fackelblomster och Johannesört blommade rikligt och att beståndet av frossört brett ut sig. Ännu dominerade dock älggräs och kirskål. Vi hittade två nya ogräs – trampört och kanadabinka. Totalt prickade vi av 26 arter innan liandet satte ett naturligt slut på inventeringen.

Liandet, räfsandet och bortforslandet av gräset gick geswint, så efter två timmars arbete unnade vi oss en kort fruktstund och fikapaus. Arbetet fortsatte sen ytterligare i en timma då vi nöjda tittade ut över den nyslagna ängen.

Trots det intensiva arbetet hade vi hunnit beundra ett antal sländor som dansade fram över ängen och en salamander, som Lars-Göran stolt visade upp (se bild).

Söndagen 19 juni, 2011 – De vilda blommornas dag

Roland började med att berätta om essäsamlingen ”Se blomman” av Kerstin Ekman och Gunnar Eriksson, som delvis kan ses som en hyllning till våra blomstervandringar. Strax började dock examinerandet och som vanligt hade Roland gjort sin läxa bra och drog fram dagens första växt, malörtsambrosia, ur en medhavd plastpåse. Vi fick reda på att den var allergiframkallande, dock inte bladen, som skickades runt, utan blommorna som kommer på sensommaren. I påsen tog han också fram ett nattglim som förvarats mörkt för att vi skulle kunna se de utslagna blommorna, som slår ihop sig under dagen och öppnar sig på natten.

Efter detta övergick vi till vilda blommor i vår omedelbara närhet och började med ”ogräs” i en gräsmatta och snabbt fylldes anteckningsboken med grässorter, klöver, nävor och mycket annat. Vi fick lära oss att Jungfrukam (Aphanes arvensis) är ett ovanligt ogräs i gräsmattan. Efter ca 1½ timma hade vi förflyttat oss från gräsmattan, förbi en ogrästäckt jordhög i en gammal traktorskopa och upp på en jordvall översållad med vilda växter och lyssnat på Roland talandes både svenska och latin. Vi hade nu kommit upp i ca 50 arter och det var mera hjärnan än kroppen som behövde en fikapaus. Vi hade nu också lärt oss hur man kunde skilja mellan kamomill och baldersbrå genom att skära i blomställningen. Om det är ett hål under blomställningen är det kamomill!

Efter fikapausen fortsatte vi i sakta mak och efter ytterligare ca 1½ timma hade vi förflyttat oss nästan 100 meter och noterar ytterligare ett 40-tal växter så som cikoria, blåeld, oxtunga, gul sötväppling, revsmörblomma, taggsallat, sommargyllen och gulmåra. Vi hade också beundrat några ståtliga exemplar av den relativt sällsynta färgresedan (Reseda luteola) och den sällsynta ulltisteln (Onopordum acanthium). Roland hade nu nästan tappat rösten efter allt berättande så det var dags att avsluta, vilket gjordes med en varm applåd för Roland och hans inspirerande blomsterberättelser under vår långsamma vandring i strålande väder.

Skäralid – söndag 29:e Maj

Förslåtter i Domedejla mosse – Lördagen 21/5

Vi kom igång med slåttern och efter en dryg timmes intensivt arbete unnade vi oss en kort fikapaus då vi kunde njuta av lite fågelsång från svarthätta och törnsångare. Ett par tornseglare, för vissa av oss årets första, virvlade förbi över trädtopparna och en flock vitkindade gäss sträckte förbi på väg mot norr. Efter ytterligare en dryg timmas arbete hade vi fått nog och avslutade nöjda och varma arbetet.

Kvällsvandring i Salviken 19 maj

Torsdag 28 april – Habo Camping

Vid alkärret strax efter parkeringen vid campingen kunde vi se den nyligen återställda vattensamlingen, som förhoppningsvis kommer att skapa en gynnsam miljö för grodorna, som här förr fanns i mängder! I kanterna ståtade fröställningar av kaveldun, och Lars-Göran berättade att de håriga frösamlingarna utgör bomaterial för pungmesen som finns i området.

En stor balsampoppel bjöd på väldoft, och L-G presenterade också en del andra Salix-arter intill, både i form av träd och buskage.

Totalt noterades 35 (minst!) fågelarter, de flesta i anslutning till dammen och strandremsan, och en bit ut i bukten syntes bl.a. ejder. En brun kärrhök var den enda rovfågel som dök upp, och det i följe av ett antal upphetsade sädesärlor!

Verkligen toppen var det med en fikapaus i lä vid strandkanten och med utblick över sundet med en efterhand alltmer rödtonad, nedgående sol vid öresundshorisonten!

Torsdag 31 mars – Löddesnäs

Vid tornet hade vi sikt ut mot revlarna i öster och där såg vi stora flockar av strandskator, flera rödbenor och ett tiotal skärfläckor och en storspov. Ingvar hittade också den enda vårblomman, en knoppande nagelört. I ån såg vi också storskrak och över ängarna en ryttlande tornfalk.

Regnet började tillta så vi bestämde att göra en snabb tur ut över spången för att försöka hitta lite lä för fikapausen. På vägen ut hörde vi enkelbeckasinens tickande läte från vassen. När vi lämnat spången följde vi strandlinjen upp mot åmynningen och Lars-Göran visade oss två skärpiplärkor som hoppade kring i tångbankarna i sällskap med en sävsparv. Vi hittade lite lä under ett videsnår, där det också fanns ett fikabord. Regnet hade nu tilltagit ytterligare så vid intog en snabbfika huttrande i vårkylan. Lars-Göran såg en häger och kanske ytterligare några fåglar, men vi andra längtade hem till värmen så återtåget gick snabbt, trots att vi stannade till för att lyssna på en tappert sjungande sävsparv. Blöta och lite frusna avslutade vi utflykten vid ½8-tiden med att konstatera att det finns både dåligt väder och dåliga kläder.

Årsmöte den 17 mars

Om det var årsmötet, Helena Björn eller Atlasbergen som lockade mest vet jag inte, men inte mindre än 22 medlemmar deltog i mötet. Årsmötesförhandlingarna gick som vanligt gesvint sedan även mötesordföranden uppmärksammat att Henrik åter kommit med en ny dagordningslista.

Lars-Göran Lillvik omvaldes till föreningens ordförande. Omval blev det också för de flesta styrelseledamöter, suppleanter och övriga funktionärer, men också några nyval, nämligen Ingrid Ascard, Lennart Jönsson och Karin Snarf som nya i styrelsen och Mia Lundberg som valberedare.

Lars-Göran hälsade de nya i styrelsen extra välkomna, samtidigt som han tackade avgående styrelsemedlemmarna Elisabeth och Anette.

Mötet beviljade styrelsen ansvarsfrihet för det gångna förvaltningsåret, sedan dom hört revisorernas berättelse. Lars-Göran gav också en kort presentation av föreningens arbete.

Efter årsmötet fick vi höra Helena Björn på ett inspirerat sätt redogjorde för kommunens miljöarbete och med berättigad stolthet visade hon upp de utmärkta dokumentationer som finns över kommunens Naturmiljöprogram och en ny skrift över Utflyktsmål i kommunen.

Helena avtackades med blommor och varma applåder sedan hon även galant svarat på alla frågor från de engagerade åhörarna.

Nu bjöd föreningen på fika innan det var dags för Lars-Göran att berätta om sin resa till Atlasbergen förra hösten. Vi fick en kort historik över Marockos historia varpå han tog oss med på sin vandring över Atlasbergen och vi fick se hisnande utsikter, laståsnor, kräldjur, blommor, fåglar, getter, hästar och kameler och mycket, mycket mer. Allt naturligtvis till Lars-Görans livfulla beskrivningar. Här ingick också berättelsen då dimman underlättade klättringen för de nervsvaga. Även Lars-Göran fick en bukett blommor!

Strax efter halv nio lämnade vi nöjda Strandkyrkan efter en lyckad kväll.

Lördagen den 5 mars. Holkrensning i Alnarpsparken.