Fågelsträcket vid Löddesnäs – söndag 2 oktober 2022

Vi var 11 deltagare som efterhand samlades vid Löddesnäs P-plats kl 9.00 för att uppleva höstens fågelsträck. Vädret var kyligt med frisk västlig vind och gråmulen himmel.

Först en kort presentation av naturreservatet Löddesnäs. Här håller en flock betande kor strandängarna öppna. Angränsande Gyllins ängar slåttras under hösten, vilket gynnar artrikedomen av både häckande fåglar och blomrikedomen under vår och försommar. Här finns också dyiga våtmarker och grunda stränder där Lödde å (Kävlingeån) mynnar ut i Lommabukten. Stora mängder fåglar rastar här både höst och vår.

Det första vi upptäckte i fågelväg var ett par enkelbeckasiner som flög lågt över det stora vassområdet. Därefter en ung tornfalk rastande på en stängselstolpe en bit bort, ett lämpligt objekt att studera genom den uppställda tubkikaren.
Med frisk västlig vind kunde vi inte förvänta oss något häftigare fågelsträck mot söder, men den markanta dagliga förflyttningen av fåglar mellan land och hav gick bra att se. Många änder, såsom bläsand, stjärtand, kricka och gräsand flög ut på morgonen ut för att rasta i bukten.

Brun kärrhök

Ljungpipare, tofsvipor och enkelbeckasiner flög av och an högt i skyn och var svåra att upptäcka. Genom vassarna drog flockar med talgoxar och blåmesar plus ett tiotal sävsparvar. En ganska stor flock med ängspiplärkor sökte föda i betesmarkens höga gräs av kamexing. De passerande sparvhökarna fick den ängsliga flocken på vingar flera gången, men ängspiplärkorna återvände strax till samma plats. Fler rovfåglar, som både blå- och brun kärrhök, patrullerade lågt över vassen vid ån. På lite högre höjder drog enstaka ormvråkar och röda glador mot sydväst.

Vi intog vår medhavda matsäck vid foten av fågeltornet och i betesmarken där omkring. Det gällde att parera mellan komockorna då man slog sig ner i gröngräset. Det blev även ett besök uppe i fågeltornet när vinden avtagit och solen börjat värma. En liten flock med tre svartsnäppor anlände från norr och landade vid åmynningen och 27 tranor på sydlig kurs blev sista observationen för dagen.

Vi konstaterade att “Sträck-fågelskådning” är en ansträngande aktivitet om man ska upptäcka alla fåglar i skyn och dessutom artbestämma dem innan de försvinner i fjärran, men som tur är behöver de rasta ibland och då får man förhoppningsvis en chans att se dem bättre.

Tofsvipor

/ Lars-Göran

 

Dela

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.